Fikks u fleiktug

Tänkte anknyta till förra inlägget med några exempel hur man kan använda dessa ord. Detta är tänkt dels för de som är helt nybörjare till språket, men också för de som vill se hur man kan använda den ortografi som är framtagen av Kulturföreningen Propago och modifierad av Malsauden.

Nedanstående meningar visar hur en far beskriver sin dotter. Fadern och dottern är maskulina respektive feminina även ur språkligt hänseende och därför används de korrekta  böjningarna på adjektiven som sig bör. Astu-sorken, alltså grann-pojken, är maskulinum.

Ja jer mike noygdar med mein fleiktuge dótri sum jer so nervug u fikks. Ha jer altut trivlig u fegi mót fremnes. Ha jer a hév u sým peiko. Anne jer det med astu-sorken sum jer bade galken u ridgalen ella kanske mair rét segt – knippsintar.

Jag är mycket nöjd med min flitiga dotter som är så arbetsam och kvick. Hon är alltid trevlig och nyfiken mot främmande (eg. gäster). Hon är en duktig och prydlig flicka. Annat är det med grannpojken som är både tokig och nyckfull eller rättare sagt – snarstucken.

Om vi däremot byter ut pappan mot en mamma som får beskriva sin son samt grannflickan så ser det ut så här:

Ja jer mike noygd med minn fleiktuge sunen sum jer so nervugar u fikksar. Hann ier altut trivligar u fegen mót fremnes. Hann jer ann hévar u sýmbar sork. Anne jer det med astu-peiku sum jer bade galki u ridgali ella kanske mair rét segt – knippsint.

Jag är mycket nöjd med min flitiga son som är så arbetsam och kvick. Han är alltid trevlig och nyfiken mot främmande (eg. gäster). Han är en duktig och prydlig pojke. Annat är det med grannflickan som är både tokig och nyckfull eller rättare sagt – snarstucken.

ABC-bok på gutniska – en radikal(are) stavning

För mig så är ortografin i ABC-bok på gutniska en tämligen radikal stavning, även med min måttstock. Jag skall här inte gå in närmare på vad som kännetecknar den eller hur den ser ut, men ändå nämna att den är baserad på Propagos ortografi.

Så även om jag här pratar om Propagos eller Malsaudins ortografi så är mycket gemensamt även med den ortografi som finns representerat i ABC-bok på gutniska. I princip så är alfabetet och dess ljudvärden det samma, dock med undantag för att ABC-bokens alfabete även har þ, en bokstav som fanns i det forngutniska alfabetet och som motsvarar th-ljudet som finns i engelskan. Bokstaven heter þurs (thurs) på forngutniska och jag kallar den duss i enlighet med nygutniskans språkutveckling. I västnordiska språk, tillika med engelskan så heter den thorn. Duss är det faktiska namnet som användes på bokstaven från förmodligen 1600-talet fram till 1800/1900-talet och som förstås är kommet ur þurs.

Bortsett från denna bokstav så är ortografierna tämligen lika varandra. Det som sedan skiljer dem åt är mest det att stavningen i ABC-bokens ortografi backar betydligt längre tillbaka i tiden när det gäller hur man stavar enskilda ord. Propagos utgångspunkt och också Malsaudins har varit att acceptera språkliga förändringar så länge det följer en naturlig utvecklingslinje. Språkliga förändringar som har tagits upp i språket under 1700/1800-talen accepteras så länge de är någorlunda naturliga och är allmänt spridda. Direkta lån och ersättningar har dock inte accepterats så länge de äktgutniska orden funnits kvar.

För att inte förvirra så hänvisas inte till ABC-bokens ortografi annat än i speciella fall även om det som gäller för de former och den stavning jag har här också passar in på ABC-bokens sätt att stava.

Fortsättning på det gutniska ortografiarbetet

Det är mycket viktigt med ett skriftspråk om man vill kunna använda gutniskan fullt ut. Det är ett måste och borde ha arbetats fram för länge sedan. Jag började att engagera mig i detta någon gång på 90-talet då mitt intresse för språket väcktes överlag. Så under den här tiden började jag arbeta tillsammans med några andra inom Kulturföreningen Propago med allehanda språkfrågor, allt från fornspråkets olika områden till grammatik eller lokala egenheter för det mer moderna språket. Anledningen att det skedde inom Propagos ramar var att det var den enda sammanslutningen som jag kände till som fullt ut var redo att betrakta gutniskan som ett språk och som dessutom såg nödvändigheten av att det fanns ett eget självständigt skriftspråk för gutniskan. Ganska tidigt så började vi ta upp diskussionen kring gotländskans stavning åter igen. Denna gång utgick vi från gutniskan helt utifrån språkets egen utveckling och hur de skriftliga traditioner blivit framställda av våra egna gutnisktalande förfäder. Följden blev att vi utgick från forngutniska skrifttraditioner i åtminstone de fall då de någorlunda stämmer överens med dagens gutniska.

Ett gutniskt alfabete

Vår första åtgärd blev att bestämma ett lämpligt alfabete. Det mest lämpliga sett utifrån en traditionalistisk synvinkel borde väl vara att införa runskriften igen, en skriftlig tradition som kanske haft sitt starkaste fäste på just Gotland. Men fullt så radikala var vi dock inte. Vi utgick dock från både en transkriberad runskrift och den skriven med latinska bokstäver och då tänker jag förstås på Gutalagen och Gutasagan. Dessa är förstås vår främsta källa till den medeltida gutniskan, även om man i vissa fall måste vara lite försiktigt med språket där och det måste alltid ses i relation till övriga skriftliga källor.

Å – Ä – Ö

Vi kom i alla fall fram till att använda det latinska alfabetet rensat från vissa bokstäver som inte skulle fylla någon funktion i gutniskan och som representerar dubbla ljudvärden. Vi tog inte med c, q, w, x, z. För er som specifikt tänker svenskt så kan jag meddela att vi inte heller tog med de svenska å, ä och ö. Dessa var de lättaste att rensa ut. Ljudvärdena finns förvisso i det gutniska språket också och det måste kunna uttryckas på något sätt. Men samtidigt kände vi att det var viktigt att det gutniska språket fick ett egenvärde och det skulle då kännas främmande att helt sonika låna in ett alfabete från det språk som är och har varit det största hotet mot vårt eget språk under flera hundra år nu. Så väck med det svenska alfabetet.

É och E

För de som är intresserade av frågor rörande både gammal och ny gotländska så kanske lite av bakgrunden till detta språkarbete är av intresse, därav lite detaljer av våran denna början. Hur skulle vi då skilja på de olika e/ä-ljuden? Om vi hoppar över vägen dit så föll valet på att skriva ut ”ei-ljudet” som ett é och genom detta sätt skilja det från de två olika ä-ljuden (det slutna respektive öppna) som representeras genom ett e. Anledningen är att i forngutniskan fanns bara en bokstav för e/ä-ljud och det var e. Man kan säga att svenskt ä motsvaras av ett gutniskt e och ett svenskt e motsvaras av ett gutniskt é.

O och Ó

Hur skulle vi då gå vidare med det moderna å- respektive ou-ljud som båda kommer från bokstaven o? Även här valde vi att använda en accent som markör för ett av ljuden. Det blev ou-ljudet (eller åu-ljud för den som vill) som fick bära accenten och å-ljudet som slapp. Följdaktligen: svenskt o = gutniskt ó; svenskt å = gutniskt o.

Ý

När det handlade om ö-ljudet så har det till skillnad mot de andra nordiska språken uteslutande fått ö-ljudet från en övergång från y- till ö-ljud. Därför valde vi att markera ö-ljudet genom att accentuera y:et. Ý uttalas följdaktligen öi eller öy som en diftong och det är endast framför bokstaven r + konsonant som diftongen försvinner och ö-ljudet uttalas som en monoftong. Det uttalet är dock mer öppet i jämförelse mot standarduttalet i svenskan.

Så i Propago arbetade vi under lång tid med framtagande av en ortografi och detta inte för ett gammalt utdött språk utan för ett modernt, låt vara ett gammalt och konservativt språk, men ändock ett språk som skulle kunna användas inom en modern kontext. Även om vi tidigt hade ett förslag till stavning färdigt och som var den ortografi som vi utgick från så ändrade vi vissa regler och stavningssätt löpande. Vi kom visserligen ganska långt, men någon slutgiltig presentation av vad vi kommit fram till skedde inte. I stället fortsatte vi i språkgruppen att arbeta individuellt och oberoende av varandra samtidigt som det fanns ett intresse från andra av vad vi arbetat med.

En gutnisk ABC-bok

Bert Alvengren var också en del av detta arbete och han har fortsatt med detta precis som jag och i hans fall så började han att använda en mer konservativ och i mina ögon radikal stavningsnorm som emellertid även den är baserad på vår gemensamma Propagoortografi. Den stavning han förespråkar finns att studera i en ABC-bok som gavs ut i samarbete med Högbyskolan på Hemse.

Att jag nu förklarar lite av bakgrunden till det här beror just på detta att inte bara ovanstående norm har blivit föreslagen utan också ytterligare en ortografi som ligger både Propagos och ABC-bokens relativt nära. I princip är den baserad på Propagos norm och vissa anpassningar har gjorts för att ligga så nära även ABC-bokens som möjligt. Denna ortografi har nyligen blivit presenterat av Malsaudin på www.malsaudin.com.

Jag har till vissa delar var behjälplig med Malsaudin och får, inte bara därför utan också för att jag tycker att det är en bra och informativ sida och en bra ortografi, rekommendera alla att studera den. Jag nöjer mig med detta så länge och återkommer med mer kring det gutniska språkets väl och ve och förstås också kring ortografifrågorna som ligger mig varmt om hjärtat.