Språkhistoria

Gutniska är ett germanskt och nordiskt språk och i synnerhet forngutniskan är en bra ledtråd till om man vill närma sig de forngermanska språken. Gutniskan har fram till och med 1800-talet varit ett mycket välbevarat språk och legat nära de fornnordiska målen och som sagt även forngermanskan på många punkter. Grammatiken har dock successivt förenklats betydligt under de senaste 200 åren, men sett till fonetiken så är gutniskan alltjämt en av de mest välbevarade nordiska språken.

Järnålder och tidigare

Den tidiga gutniska språkutvecklingen finns inte mycket att säga om. När kom språket till Gotland? Med de första gutarna? Och när kom de i så fall? Gotland har varit befolkat i över 8 000 år, men språket går inte att spåra mer än 2 000 år tillbaka i tiden. Vad talades då innan dess?

Här är det knappt någon idé att spekulera över huvud taget. Och ser vi till de tidiga språkresterna så är det tämligen bristfälliga och det är svårt att dra några språkliga slutsatser utefter enstaka ord.

Vikingatid

När vi däremot kommer in i vikingatiden så börjar runinskrifterna att bli fler och man kan lätt känna igen vårt nutida gutniska språk i det vikingatida. Detta språk representerat i gutniska runinskrifter är dock mycket likt runinskrifterna i det övriga norden. Så under den här tiden pratar man ofta om olika nordiska dialekter, varav gutniskan är en. Dessa dialektala skillnader förefaller också att vara ganska begränsade under den här tiden.

Medeltid

Den medeltida gutniskan behåller i princip samma språk som under de föregående århundranden. Språkliga förändringar är begränsade till smärre detaljer verkar det som. Genom Gutalagen och Gutasagan har vi en bra kännedom om språket från tiden kring 1300-talet. Övriga källor i form av runinskrifter bekräftar hur språket såg ut. Runinskrifterna visar på att vissa dialektala skillnader fanns också under medeltiden och att det fanns dialektala varianter som stod på en äldre språklig nivå under flera hundra år efter Gutalagen skrevs. Till och med i dag finns det ord och former som står på en äldre språklig utvecklingsnivå än motsvarande former i Gutalagen.

Lämna en kommentar